lördag 27 april 2013

Luftslott.

Jag bygger luftslott, att bo i.


Banksy. Bilden lånad här.

söndag 21 april 2013

Söndagssökning.

Jag smider, en stund, medan järnet är varmt.
Slår mig ner på en stol, vid ett nystädat bord och skriver stipendieansökning.
Jag ledsnar snabbt och vill hellre skissa på självaste projektet.
Jag gör det. Skissar.
Tänk om jag fick genomföra det här. 
Det vore amejsing.

Bordet är ostädat och stipendieansökningen halv. Typiskt.
I morgon är en fortsättning på den här dagen.

fredag 19 april 2013

Tillbaka på olika sätt.

Jag är tillbaka. Tillbaka i Visby efter att ha varit borta i en hel månad.
Det känns skönt att vara i sitt eget igen även om jag har haft en väldigt givande bortavistelse.
Närhetskontot har laddats av mor- och farföräldrar, föräldrar, svärföräldrar, syskon, syskonbarn, kusiner och kusinbarn. Och av käraste vänner.

Konstrundan i södra Dalarna, som var huvudanledningen till fastlandsvistelsen gick över förväntan.
Alla fullkomligt vältrade sig i vem jag var, vad jag fick allt ifrån och kastade komplimanger åt mitt håll under de fyra påskdagarna som rundan pågick. Jag hade lagt förväntningsribban lågt och var beredd på att bli ratad och osedd men fick erfara motsatsen. Jag fick mig en påminnelse om den sociala personen som finns i mig som liksom lite har legat på hyllan under det senaste året (jag låter vissa av er häpnas). Visst har hon kommit fram då och då men jag insåg hur mycket i och med mig själv jag har varit och hur betydelsefullt det är att våga bjuda in andra lite oftare.

Jag fick inte bara sälja mina första verk utan jag fick också en känsla av vilka målgrupper som uppskattar olika delar mer eller mindre. Jag hann nästan med att prata med alla 900 besökarna och var helt slut på kvällarna när jag gick och la mig. 

Utställningen i sig blev så himla bra. Jag har aldrig sett mina saker i ett mer passande rum. Skulpturen från master fick ett helt nytt liv och en annan betydelse när jag släppte in den i ladugården. Det kändes som en stor vinst att äntligen hitta ett rum där den kom till sin rätt.  Jag särade på skulpturen och trådarna den här gången och de fick varsitt bås brevid varandra men samhörigheten fanns där såklart. Med de gamla koskyltarna från 1945 hängandes kvar i taket blev en särskild stämning automatiskt. 

De små trådvarelserna blev en kopplande länk mellan exjobbet och teckningarna som snyggt ramade hängde på den inreväggen som jag, pappa och Pontus skruvade ihop av en gammal kasserad uteplats. Broderierna var den största icebreakern i rummet. Alla, jag skojar inte, har någon relation till sjövädersrapporterna på radio och fantasierna flödade verkligen fritt kring de gamla näsdukarna.

Allting hörde ihop, det var fint att se. 
Jag fick många fina kommentarer men min favorit kom från en funderande man (annars är kvinnorna mer öppenhjärtliga), han sa;

Ja, det är något speciellt med de här bilderna. Jag har aldrig sett något liknande. Jag tycker verkligen att det är fantastiskt att du har lämnat så mycket vitt.

Så nu är jag tillbaka och det var länge sedan jag kände mig så här stark.
Jag tror jag kan göra allt, igen, även om jag fortfarande är helt ovetandes om vad det egentligen är jag menar då..













Bilder från Konstrundan i södra Dalarna 2013.