lördag 26 februari 2011

Jag skriver i skrivstil.

Jag saknar dig.
hattifnatt.

torsdag 24 februari 2011

A room with a view.

Det gör mig liksom glad
när någon varit där
lämnat spår efter sig
Det känns
mindre och mer
ödsligt
på samma gång.
Ps. Jag tror du glömde din tröja.

Jag antecknar.

Det är det oväntade i processen som är intressant.
Och vad andra ser. Ser vi lika och samma?
Jag antecknar i mitt huvud och sedan i min moleskine.
Fragment var det ju.

Det är svårt att koncentrera sig med min förföljande hantverkare.
Det känns som att jag är på väg ändå.
Jag gillar att arbeta, även om det går sakta. Ibland väldigt sakta.
Det ska gå sakta nu. Det är en del av undersökningen. Tid.
Jag är ändå beslutsam och jag hittar, jag famlar inte.
Fast jag varken vet vägen eller har ett mål.
Jag tecknar med textilen. Jag vet ändå vart botten finns.
Det räknas mycket.

Tiden. Tråden. Spåren.
Dimensionerna. Tillvägagångssättet och metoden.
Ljuset. Ljuden.
Fragmenten och känslan.
Just nu finns det mycket att spara på.
Jag gör det.









Teckna med textilen




Färga med tusch

Jag älskar att jag omedvetet färgsorterar.

onsdag 23 februari 2011

Här är mitt rum.

Idag har jag återigen druckit kaffe i konst.
Mycket trevligt och spännande att ha besök i mitt arbete.
Vet du vem Jesper Waldersten är.. OM jag vet.
Jag känner mig ärad över referensen och glömmer den nog aldrig.
När jag sprang på honom, i bok form och inte i person, allra första gången
grät jag nästa av fantastiskhet. Det var på stadsbiblioteket i Göteborg och
sedan den dagen har han haft en plats i mitt illustrationshjärta. Jag läste boken
på plats minst tre gånger innan jag gick ner på entreplan och lånade med mig den hem. Full av tomhet. Titeln på boken alltså.

(pågånde arbete)

Utan titel.


Det snöade uppochner idag.
Det var surrealistiskt och verkligt
på samma gång. Perfekt.
Nu börjar det bli så där mycket igen
Det är nog en väldigt bra grej.

torsdag 17 februari 2011

Fragment.

Fragment. Det är ordet som återkommer.
Mitt arbete under våren verkar att bli fragment.
Delar som är lösa som ska kopplas samman i slutet.
Det finns ingenting som inte hör hemma, ännu.
Allt ska är tillåtet.


Jag ska tror på mig själv hela tiden. Jag ska inte ifrågasätta mig, jag ska värdesätta mig.

Du är så poetisk. Ditt arbete, hela du.

Ja, jag vet! Och det handlar ju om mig.

Det är liksom som ett pussel av ord och bilder och tester och prover. Experiment, inspirationer. You name it. Alla får vara med.

Oh, dusomlyssnarpåmignärsomhelst. Jag gör för lite. Han hade tydligen sagt det så. Är det så? Kan det vara så? Ibland känns det så. Men jag tycker liksom att 24 timmar om dygnet sjudagar i veckan borde räcka.
Jag har förändrats. jag vet. En del dagar känns det mer än andra.



På mitt skrivbord... fanns en tårtbit.



Självporträtt.

Siden. Akvarell. Tusch.

Kaffe. Bomullstråd.

Endless Winter.

I maj ska jag vara med på en utställning i strömstad på Lokstallet. Utställningen heter Re-form och är en utställning med mode i förbrukat och återbrukat material. Flera från Textil-Kläder-Formgivning, min avdelning här på skolan, deltar också. Vi som grupp har ett eget undertema; Väder och Oväder.
Jag har valt att jobba med snö, is och frost som utgångspunkt i temat, med fryspåsar som huvudmaterial. Mitt stödmaterial är vita matt-trasor. Jag kommer att arbeta fram en klänning som en frusen rörelse/form. Jag ser det lite som en fortsättning på det arbete jag gjorde förra året då jag byggde en klänning helt gjort av cigarettpaket.


Inspiration Re-Form
Matt-trasor
Att få plast att se ut som is och frost.

"Festblåsa" 2010.
Foto: Elfrida Nilsdotter Ahlby

onsdag 9 februari 2011

Osmakligt.

Dekorativt. Smaka på ordet.
Det smakar inte så gott va?
Typ som såpa tänker jag.
Bra till sin grej med inte så gott att suga på liksom.
Ok. Kanske inte bästa liknelsen men..

måndag 7 februari 2011

En bild.


Well, This is how I feel.