fredagen den 7:e mars 2014

Februari "Ryssen och våren kommer"

Nu har vår andra månad svischat förbi och det är dags för en ny krönika.
Varje år förvånas jag över att några få dagar mindre kan göra så stor skillnad på hur lång/kort en månad upplevs.
Kort månad = kortare krönika.

Februari har kantats av väntan.
Väntan på att utställningen skulle avslutas.
Väntan på att få packa ihop och flytta ut ur ateljén och in i en ny.
Och väntan på våren. Kanske snarare en längtan.

Början av månaden blev nästan lite som en återhämtningsperiod. Vädret tillät och uppmanade mig till att stanna inne. Jag plöjde alla säsonger jag kunde av Boardwalk Empire och kände mig lite så där hemmakär. Jag provade nya brödrecept och pluggade på om surdeg (inte riktigt där ännu dock). Vikten av att ha fritidsintressen blir tydligare och tydligare för mig.

Det var svårt att ta mig i kragen och börja med något nytt i ateljén. Dels för att utställningen fortfarande pågick och kändes högst aktuell, dels för att kontraktet på lokalen skulle gå ut den sista februari. När utställningen nådde sitt slut den 19 februari hade jag redan hunnit börja smygpacka i ateljén och ladda inför flytten till nya stället. Jag tror så här i efterhand att det, mentalt, tog mig alla de första veckorna av månaden att ladda inför den sista veckan när ALLT skulle hända. Då stod nämligen jobb alla dagar på agendan. Utöver detta var det kontraktskrivning på nya ateljén, tandläkarbesök, ansökningsdatum, flytt och flyttstädningen etc. Fem dagar senare lämnade jag in nycklarna till mellanrummet och det var som om en sten lyftes från mina axlar. Äntligen var väntan över och jag var i zon med tiden i mitt sinne. Och nya ateljén är som en hand i en handske. Både jag och Elfi känner redan större motivation till att jobba. Man vet inte vad man har förrän man har det, som jag brukar säga.

MÅNADENS BÄSTA: Miljöombyte. 
MÅNADENS SÄMSTA: Sportlovsvecka på simhallen.

Månadens film: Moulin Rouge Betyg: En av flera oslagbara klassiker
Månadens tv: Boardwalk Empire
Månadens musik: Kiko "slave of my mind", som är det enda jag har i min telefon för tillfället
Månadens tidsfördriv: Sy om och laga kläder + Pintrest.
Månadens mat: Spagetti och köttfärssås
Månadens inköp: Två vamlingbolaget-klänningar inför sommarjobbet
Månadens citat: "I am a diffrent person than I was when I was 16 years old. Mainly, more stuff has gone into my brain. Like, duh." /Molly Ringwald Another Magazine S/S14
Månadens tips: Fetaost, ger alldaglig mat guldkant.

I tid med att Ryssen hotar med att komma så landar inte bara JAS-planen utan även våren här på Gotland. Snödroppar, solsken och semmeltisdag och plötsligt var det mars. Ljusare tider lovar att bjuda på mer energi och arbetet med framtiden är redan i gång.  Håll till godo med tel-i-phone-bilder i urval från februari:



Furillen
 Visbys bästa konditionstest.
 Blus blev shorts.
 Konst i ljust mörker.

Akvarellmåleri.

Ny ateljé.


tisdagen den 4:e februari 2014

JANUARI


Jag har bestämt mig för att återuppta bloggen!
Men jag kommer försöka med ett lite nytt koncept.
En typ av månadskrönikor.

Jag känner ofta att jag vill skriva, jag har mycket att tänka på men jag hinner liksom inte med.
Jag har funderat länge över hur jag skulle hantera det här och kom fram till att jag ska tänka som jag gör när jag jobbar med konsten.
Struktur och deadlines = kreativ frihet.
Jag behöver helt enkelt sätta upp mål. Och målet är alltså att, istället för att sporadiskt skriva då och då, försöka sätta mig ner och skriva ett längre inlägg i slutet av månaden. En reflektion över vad som har hänt och vilka frågor det kan ha väckt.

Så Januari.
Det har varit en extremt händelserik månad. Lite så här hektisk som den här månaden har varit, föreställde jag mig att mitt liv skulle vara när jag slutade skolan för snart två år sedan.
Så har det ju inte varit, förutom just den här januari. 
Just den här januari har handlat om att färdigställa och öppna min första separatutställning. Att våga säga det jag vill få sagt. 
Det har handlat om att våga prova nya saker som är skrämmande och om kunna rycka på axlarna åt misslyckade försök. 
Och det har handlat om brödbak, nyttig mat, resande och tevetittande för avslappningsskull. 
Kort och gott har det hänt saker hela tiden den här månaden. 
Saker som fått mig att känna mig som att jag är på väg och som att jag faktiskt bryr mig. 
Jag har känt mig som mig själv för kanske första gången på två år. Äntligen!

De senaste två åren har varit hårda. Det har varit svårt att komma igång och få utrymme för att vara den jag är. När jag har vågat tro och orkat satsa har det inte funkat. Jag har känt mig ensam och ifrågasatt valet "livet som konstnär" många gånger. Faktiskt tänkt att det kanske bara var en naiv dröm att jag kan leva så här. Energi och tid har gått åt till att tjäna pengar för att kunna existera. Bortsett från konstrundan i Avesta förra året så har jag inte haft någonting att jobba för, konsten har varit mållös.
Så fick jag äntligen utrymme! MIN utställning. 
Det kändes extremt viktigt för mig att den här utställningen skulle få handla om mig och vad jag verkligen vill komunicera.
Och absolut inte om vad som går att sälja till någon som har pengar.

Processen har varit snårig och fröjdefull på samma gång. Som det ska vara!
Jag visste inte helt var, eller om, jag skulle landa förrän jag började bygga utställningen.
Den 20 januari var det äntligen dags för vernissage och då var jag ändå säker.
"När fasaden faller" har sin utgångspunkt i utställningsrummets egenheter och min idé om vilka hemligheter som kanske vilar i väggarna. 
Men den handlar minst lika mycket om den selektiva självbild vi matas med i sociala medier idag. 
Jag vill belysa det som finns bakom fasaden.
Jag började min väg mot den konstnär jag är idag med ett intresse och mål att bli modedesigner.
Mode är ett sätt att gå in i en roll och välja ett sätt att visa upp sig själv.
Det har inspirerat mig till att göra precis motsatsen, försöka framhäva känslan av det som finns i det dolda.

Utställningen har varit välbemött och jag har fått höra så många goda reflektioner redan.
Jag fascineras av hur olika personer kan reflektera så lika trots att de troligtvis lever så olika liv.
Det är intressant att höra hur tankar väcks och att känslor kan komma så direkt.
Jag känner mig lite som en magiker när jag inser att jag lyckas väcka detta i människor.
Och jag förstår att det jag gör är viktigt, för mig och för andra.

Utöver utställningen och allt arbete kring den åkte jag och Pontus, som representanter för Sverige, till World Championship in Firesculpture i Riga i mitten av januari.
Det var vårt första samarbete som konstnärer och vi hade en helt fantastiskt rolig vecka. Tillsammans med elva andra länder byggde vi på en strandkant i -10 grader och att arbeta så nära andra konstnärer fick mig att återuppleva lite av den där känslan man hade i skolan igen. Någon slags gemenskap. 
Tyvärr så föll vårt koncept med skulpturen "karusell" då materialet inte höll som tänkt i slutändan men största vinsten med resan var helt klart upplevelsen i sig. Det kanske låter cheesy men det var faktiskt så. Det var inte sista gången jag och Pontus gör någonting tillsammans. Frågan är bara vilket nästa spännande äventyr blir.

För övrigt har ju mycket av den här månaden handlat om feminism.
Ju mer jag tänker på det desto viktigare känns det för mig att en gång för alla säga att jag är feminist.
Jag tror på jämställdhet mellan individer och att maktstrukturer kan förändras.
Jag vägrar att acceptera mig själv som "det svagare könet". Jag är en stark person.
Och jag skulle på nåt sätt vilja rädda alla som tror att vara feminist = kvinna som inte rakar sig under armarna.
Jag förstod på riktigt att jag var feminist långt efter att jag fått nog av lilla-gumman-klappar på axeln och daskande på rumpan under utekvällar.
Jag önskar att någon hade hjälpt mig att förstå det tidigare.

Avslutningsvis.
Nu väntar ett februari där nya projekt måste startas och ansökas om.
Det blir en hel del planering av olika slag.
Och ateljén måste packas då vi flyttar ut och in i nytt 1mars. Spännande!

MÅNADENS BÄSTA: Utställningen och alla fina reflektioner på den. 
MÅNADENS SÄMSTA: Att jag misslyckades med att få biljetter till Cirkus Cirkörs Knitting Peace i sthlm.

Månadens film: The secret life of Walter Mitty. Betyg: vet inte.
Månadens tv: Project Runway
Månadens musik: nje.. hellre P3s nya alfabetsprogram
Månadens tidsfördriv: Korsord 
Månadens mat: Jordärtskockssoppa och crêperiets galetter.
Månadens inköp: Ett skrivbord.
Månadens citat: "Det är rätt bra att försätta sig i tråkiga situationer. När man inte vet vad man ska göra är det jättebra att ha tråkigt."  Rebecka Bebben Andersson.

Månadens tips: Färga håret i en glassig färg.




Fler bilder finns på min facebook-page.

tisdagen den 15:e oktober 2013

Om livet och konsten vore en promenad.

"I discovered slow travel when I first moved to London. I never used to get the tube; I would get the buses and walk everywhere because I hate that sensation of going into a hole and coming out of another hole with no idea of what´s in between. I found London terrifying because I felt totally lost and in my mind it was defined by tourist images and terrible news stories, but I found that walking and taking buses helped me feel at home here. Slow travel is about the unknown, the meandering and wandering around a city; discovering a little courtyard you haven't seen before 100 yards from somewhere you normally walk up and down without thinking. You only stumble upon things if you are prepared to get lost. Once you let go of the feeling that your time is too precious to do this; it becomes this meditative, quite exciting, metaphysical thing."

Dan Kieran, Author. On walking (AnOther magazine 25th issue biannual autumn/winter 2013 pg. 132)

söndagen den 8:e september 2013

På tur.

Idag har jag haft en så bra dag. En typiskt bra dag! Jag och Elfrida har varit på tur på ön. Husvisning i Hörsne var huvudsaken. Att vi sedan hamnade på två olika stränder var bara en bonus. Dagen till ära hade jag hatt, även det en huvudsak på sitt vis.

Bilderna på den fantastiska Linamyrsvillan i Hörsne är lånade från hemnet.













fredagen den 30:e augusti 2013

Konst runt hörnet.

Igår fick jag äntligen tid att besöka Gotlands Museum som just nu visar Anna Nybergs utställning A story to be told (15 juni-6 oktober)


"Anna Nyberg intresserar sig för varandet och hur det är att vara människa. Genom sin produktion undersöker Nyberg glappet mellan den fysiska och psykiska upplevelsen. Med hjälp av textil, fotografi, film och installation fokuserar hon på avståndet mellan den yttre och inre verkligheten. --- Som titeln A story to be told antyder handlar utställningen om något som behöver berättas. Utställningen har sin grund i konstnärens egen berättelse och började skapas i en individuell sorgeprocess som handlar om döden. På samma gång som utställningen har en personlig ton är den allmängiltig och rör i stort de existentiella frågorna." 
Angelica Blomhagen verksamhetsansvarig och curator  på Gotlands Konstmuseum.

Jag började med att se en film där Anna Nyberg själv berättar om utställningen och tankarna bakom den. Stundvis kändes det som att jag lyssnade på mig själv när jag hörde henne prata. Mest av allt fastnade jag för de allra första meningarna Jag tror att jag jobbar med stora existentiella frågor. Om hur det känns att leva. Hon förklarar sedan att hon då inte menar hur det är att vara människa utan hur det känns. Där satte hon ord på någonting..

Behöver jag tillägga att se den här utställningen och filmen med hennes egna ord gjorde min dag?




Help (2013)





Mountain (2011)


Things on a table (2011)



måndagen den 19:e augusti 2013

Reformerad.


Ett par safari shorts i siden blev en kimonojacka.

onsdagen den 14:e augusti 2013

sommaren i bild


Det finns inte många bilder i min kamera från den här sommaren men på något vis tyckte jag ändå att det som fanns där summerade en del av det som jag behöver komma ihåg. Det här är det jag vill dela med mig av:


på resande fot


OpenArt, örebro. 


vila


Avesta Art 2013


i ateljén


i väntan på varité


Summers end

måndagen den 12:e augusti 2013

För min egen skull.

Idag är det den tolfte augusti, redan.
Den här sommaren har bara försvunnit.

Jag har jobbat i butiken och alla mina planer om att kanske hinna med lite tid i ateljén har i princip gått i stöpet. Visst har jag varit där några gånger och ibland även hunnit med att känna av lyckan av att förlora mig i arbete men inte tillräckligt ofta. Nu längtar jag till hösten och tillbaka in. In i mig själv.
Varje sommar inser jag vad jag verkligen menar när jag säger att jag jobbar med det jag gör för min egen skull.

Och den här gången, när jag väl sätter igång igen, har jag också ett mål. En egen utställning.

måndagen den 24:e juni 2013

Tänker på.

Jag har sett på konst.

Följande resonemang betyder inte att jag tycker att jag är bättre än någon annan utan snarare att inte heller någon annan är bättre än mig. Men tanken om min potential väcks igen när jag ser andras konst. Jag vet att jag kan göra så mycket mer än vad jag just nu får möjligheten att visa.
Jag vet inte hur jag ska förmedla vad jag kan och vill och har hamnat i en återvändsgränd.
Ibland tror jag att jag har hittat vägen ut men plötsligt står jag där inne och stampar mot en tegelvägg igen.

Varför är det så svårt?



tisdagen den 11:e juni 2013

söndagen den 9:e juni 2013

lördagen den 8:e juni 2013

torsdagen den 6:e juni 2013

Problemhantering och hjärnstormande.

Jag jobbar. Och inte i ateljén.
Detta gör att jag tänker massor.
Och får idéer. 
Om jag har tur hinner de komma ner på en lapp.
På söndag, möjligen lördag eftermiddag, är jag tillbaka vid mitt skrivbord.
Jag vet inte vart jag ska börja då. Det är så mycket som måste göras.
Hur ska jag hinna? Jag har fyra dagar på mig..
Jag gillar ändå den här känslan.

Jag läste mitt PM för Centi Mentals för några dagar sedan och insåg att saker och  ting har förändrats en del. Från början hade jag tänkt mig att jobba med 100 objekt i 100 dagar. Nu är det istället "bara" en 100 dagar lång skissprocess. Redan dag ett var det en för stor begränsning att bestämma över produktionen av skisser och regeln om de 100 objekten föll bort. 

Jag inser också att det här blir lite svårt att räkna på dagarna.. för antingen så ska jag krasst räkna alla dagar från ett datum, dvs 1 maj och sedan 100 dagar framåt men rättvisan i det är för liten. Jag jobbar alldeles för mycket för att hinna med att få ihop tillräckligt mycket för att genomföra projektet som jag vill. Därför är detta egentligen inte ett alternativ. Väg två är då att från dag ett (1 maj) räkna 100 dagar men räkna bort de dagarna jag jobbar i butiken. Att jag sedan har tankeverksamhet under den tiden kanske kan kvittas med de dagarna jag måste ta ledigt och vila emellanåt. Jag tror det är så här jag kommer handskas med detta. Tidsbegränsningen känns ändå som en oerhört viktig del av projektet så jag måste lösa det på bästa sätt.

Så skissprocessen är grunden. Utifrån denna kommer jag, som det känns nu, sedan jobba med en installation. Kanske kommer en del skisser ingå, kanske inte, men säkerligen inte alla. Så mycket mer vet jag inte i nu läget. Jag har i och för sig en svag vision om olika rum inom rummet också... det är vagt än så länge. Jag återkommer nog inom kort med ytterligare reflektioner över själva arbetet.. jag börjar se trådar som teoretiskt sätt är röda..

Herregud, prio ett nu borde vara att hitta ett rum att visa det i. Någon som har förslag? Se så, nu är tiden att föreslå!

söndagen den 2:e juni 2013

Sommar.

Nu börjar sommaren. Det innebär ett stort behov av organisering för att få tiden att räcka till.
Trots detta känns det lite som att jag drar mig för att just strukturera, som att jag tror att det ska funka ändå. Kan det verkligen göra det? Har jag strukturen i mig?

Jag inser också hur bra jag mår av att ha lite begränsningar vad det gäller tid. Den senaste veckan har jag jobbat i butiken några dagar och plötsligt har jag fått mer gjort på alla plan den senaste veckan än vad jag har fått på hela den senaste månaden.

Idag är en ledig dag. Jag har ätit frukost i solen och läst ett magasin. Planterat ut mina förodlade plantor och är straxt på väg till simhallen för några varv i poolen. Sen blir det ateljé resten av dagen och ikväll ska lägenheten städas. Fantastiskt!

fredagen den 31:e maj 2013

Tidsram.




Tidsram, pågång.

Det är ett intuitivt arbete. Färgskalan tilltalar mig.
Det tar tid. Jag funderar över tid.
Jag blir avbruten av saker omkring mig.
Jag läser Karins blogg-inlägg och tänker; precis så här är det.
Jag hinner precis komma igång och ha roligt så finns inte plats för att fortsätta.. just nu.
Men ändå, Jag har roligt. Poängen med arbetet var att det skulle få vara så här och för första gången på länge är jag övertygad om att spännande saker kommer att hända. Jag känner det i kroppen. Jag känner någonting. Det här är bra. Riktigt bra.