torsdag 5 juni 2014

MARS, APRIL, MAJ.

MARS, APRIL, MAJ. 
Om konstrundan, att bli företagare och en nöjesresa till London

Det här med att skriva månadskrönikor har ju gått sisådär för mig på sistone. 
Jag försöker låta Jennicas ord ringa i mitt huvud, för vem gör du det?
Egentligen har jag nämligen skrivit lite i både mars och april men inte helt fått ro i att publicera det. 
Ibland är det svårt att veta om det är tankar som är för mig och endast mig eller inte.

Mars handlade kort och gott om att insupa våren och njuta av att ha många saker på gång samtidigt.
Jag minns att jag kände mig som en blandning av filifjonkan och lilla My. 
Jag ville skapa ordning men kände mig orädd och gjorde det som föll mig in.

Jag kan inte ens fatta hur mycket som har hunnit hända den här månaden.
Jag har bytt ateljé och stormtrivs i den nya. Jag har jobbat i både butik och ateljé. 
Jag har fyllt år. Jag har besökt Eskilstuna och Avesta och haft födelsedagskalas.
Jag har varit på Ikea tre gånger (!). Har skrivit schema för sommaren. 
Jag har tackat ja till en utställning i juli-augusti och skickat in en stipendieansökan. 
Jag har börjat fläta nya kontakter och pratar om framtida samarbeten.

Det är fram och tillbaka, uppochner och här och var.
Det enda som är min vardag är att jag dricker mitt morgonkaffe.
Jag märker mer och mer att jag mår bra av att ha många bollar i luften, så länge jag orkar hålla dem igång.
Då koncentrerar jag mig på mig och låter andras dilemman vara deras även om de försöker göra dem till mina.
Jag märker att ljuset och våren som vanligt väcker livet i mig. 
Och att det får mig att vilja plantera frön, städa och vara hemma och pyssla.
Jag blir liksom tillfreds med allt, som det är.

I April laddes (nästan) allt mitt krut på Konstrundan i södra dalarna. Det var andra året jag deltog och det kändes liksom lite nervöst. 
Första året kanske besökare kom för att se "det nya tillskottet" men hur skulle det bli i år? Var alla mätta på mig eller ville de ha mer?
Jag kände mig varm av glädje över hur många komplimanger och fina recensioner jag fick. Det är oerhört stort att känna att så många människor kommer och en del av dem bara för min skull. I år har det också lett till ännu en utställning i höst vilket känns utmärkt. Jag arbetade för årets upplaga fram nya broderier där jag även använde mig av textiltryck. Jag formade dem på olika sätt som en lek med idén om att en bild vill bli skulptur eller tvärtom. Dessa blev en oslagbar succé.

April var en ganska känsloladdad månad på många sätt. Det är oerhört pressande att jobba så hårt inför ett event som konstrundan, utan att veta vad det ska generera i slutänden. Efteråt faller det sig liksom naturligt att fyllas av tomhet. Marken under mina tidigare så stadiga fötter hade dock fått lite skakningar under just den här tiden. Det hände saker som tvingade mig att se klart, hantera nuet men också försöka se in i framtiden. Ett skarpt läge. Ni vet, när man tror att man vet precis vad man håller på med så slår livet till och ruckar lite på balansen. Efterskalvet är att jag nu ifrågasätter det mesta i min vardag och endast framtiden kan utvisa vad resultatet bli. Jag är hemlighetsfull i vad det gäller men jag lovar er att det inte handlar om en graviditet.

Maj betydde maskinstickningen på hemse folkhögskola som enligt plan gick galant. En grundkurs där alla deltagarna var äldre än mig.
Jag lärde mig nya saker om livet och stickningen och gick hem och beställde en provkarta på garner som bör finnas i mitt garnförråd i framtiden.
OCH stickmaskinen står fortfarande uppackad på mitt skrivbord i ateljén. Mer maskinstickning!
Jag har växlat mellan stickning och akvarellmåleri. Jag utforskar akvarellvärlden och färgerna. Det blir bara svårare och roligare ju mer jag håller på.

I slutet av april bestämde jag mig halvt på impuls att åka till London också. Jag kände att det behövdes lite påfyllning på inspirations och omvärldskontot.
ÅÅÅÅÅÅh, så värt det var. Bobby och Michelle guidad mig och Elfi runt i staden. De visade oss sina egna oaser och inte en enda turistgrej behövde jag gå på. Istället gick vi på galleri i Hyde park, en utställning där olika personer visade upp sina samlingar. Jag önskar att den hade varit större. Vi drack gott kaffe, bodde som i ett coolt tidningsreportage och gick på marknad i Notting Hill (när jag kom hem fick jag lov att se filmen med samma titel och bölade typ för första gången på länge till en film, oerhört pinsam känsla i efterhand. Under filmens gång hanterade jag det som Solhanna hanterade Titanic en gång när vi bodde ihop, genom att fotografera alla de känslosamma scenerna. Mycket avdramatiserande.) Vi drack också rosévin på ett tak, öl på pub, och vatten i en gasande sol på Michis innergård. Vi botaniserade secondhand och Vintage på Brick Lane och hastade oss igenom en halvt nerpackad blomstermarknad. OCH förstås gjorde vi mycket mer. London, London my love. Jag hoppas vi möts snart igen.

Maj anlände snabbt och flög förbi som ett jetplan. Det började med en kurs i maskinstickning, fortsatte med en kreativ vecka i ateljén innan avresan till London och avslutades med att en F-skattsedel damp ner i min postlåda och vips så var man egenföretagare, på riktigt. Så nu är det bara att börja bokföra! Och ett Eu-val hann vi ju med också.

MÅNADERNAS BÄSTA: Ljuset, händelserikheten och den stora stadens påverkan.
MÅNADERNAS SÄMSTA: Morgontröttheten och avståndet.

Månadernas film: The Grand Budapest Hotel, Återträffen, X-men        
Månadens tv: Söder om Folkungagatan, Walking dead, Girls, Game of Thrones, Mad Men
Månadernas musik: Allra helst tyst men efter londonresan gärna Ane Bruns version av Halo
Månadernas tidsfördriv: Lite tid har blivit över till just tidsfördriv men stickning och telefonsamtalande
Månadernas mat: Sushi, sparris
Månadernas inköp: En tjusig arkivmapp för kvitton och kontorsarbete. Nytt kameraobjektiv (fast det var en               födelsedagspresent), glassfärgade gymnastikskor som är foträta och i min storlek (!)
Månadernas citat: Troligtvis någonting som Gudrun Schyman har sagt. Det är en citatens kvinna minsann.
Månadernas tips: 1)Åk till London! 2)Om du ser en film och känner dig blödig, avdramatisera det hela genom att stillbildsfotografera alla de jobbiga scenerna. OBS! bör kanske inte göras på bio då det typ inte är så poppis..


IPHONE-bilder från konstrundan:












fredag 7 mars 2014

Februari "Ryssen och våren kommer"

Nu har vår andra månad svischat förbi och det är dags för en ny krönika.
Varje år förvånas jag över att några få dagar mindre kan göra så stor skillnad på hur lång/kort en månad upplevs.
Kort månad = kortare krönika.

Februari har kantats av väntan.
Väntan på att utställningen skulle avslutas.
Väntan på att få packa ihop och flytta ut ur ateljén och in i en ny.
Och väntan på våren. Kanske snarare en längtan.

Början av månaden blev nästan lite som en återhämtningsperiod. Vädret tillät och uppmanade mig till att stanna inne. Jag plöjde alla säsonger jag kunde av Boardwalk Empire och kände mig lite så där hemmakär. Jag provade nya brödrecept och pluggade på om surdeg (inte riktigt där ännu dock). Vikten av att ha fritidsintressen blir tydligare och tydligare för mig.

Det var svårt att ta mig i kragen och börja med något nytt i ateljén. Dels för att utställningen fortfarande pågick och kändes högst aktuell, dels för att kontraktet på lokalen skulle gå ut den sista februari. När utställningen nådde sitt slut den 19 februari hade jag redan hunnit börja smygpacka i ateljén och ladda inför flytten till nya stället. Jag tror så här i efterhand att det, mentalt, tog mig alla de första veckorna av månaden att ladda inför den sista veckan när ALLT skulle hända. Då stod nämligen jobb alla dagar på agendan. Utöver detta var det kontraktskrivning på nya ateljén, tandläkarbesök, ansökningsdatum, flytt och flyttstädningen etc. Fem dagar senare lämnade jag in nycklarna till mellanrummet och det var som om en sten lyftes från mina axlar. Äntligen var väntan över och jag var i zon med tiden i mitt sinne. Och nya ateljén är som en hand i en handske. Både jag och Elfi känner redan större motivation till att jobba. Man vet inte vad man har förrän man har det, som jag brukar säga.

MÅNADENS BÄSTA: Miljöombyte. 
MÅNADENS SÄMSTA: Sportlovsvecka på simhallen.

Månadens film: Moulin Rouge Betyg: En av flera oslagbara klassiker
Månadens tv: Boardwalk Empire
Månadens musik: Kiko "slave of my mind", som är det enda jag har i min telefon för tillfället
Månadens tidsfördriv: Sy om och laga kläder + Pintrest.
Månadens mat: Spagetti och köttfärssås
Månadens inköp: Två vamlingbolaget-klänningar inför sommarjobbet
Månadens citat: "I am a diffrent person than I was when I was 16 years old. Mainly, more stuff has gone into my brain. Like, duh." /Molly Ringwald Another Magazine S/S14
Månadens tips: Fetaost, ger alldaglig mat guldkant.

I tid med att Ryssen hotar med att komma så landar inte bara JAS-planen utan även våren här på Gotland. Snödroppar, solsken och semmeltisdag och plötsligt var det mars. Ljusare tider lovar att bjuda på mer energi och arbetet med framtiden är redan i gång.  Håll till godo med tel-i-phone-bilder i urval från februari:



Furillen
 Visbys bästa konditionstest.
 Blus blev shorts.
 Konst i ljust mörker.

Akvarellmåleri.

Ny ateljé.


tisdag 4 februari 2014

JANUARI


Jag har bestämt mig för att återuppta bloggen!
Men jag kommer försöka med ett lite nytt koncept.
En typ av månadskrönikor.

Jag känner ofta att jag vill skriva, jag har mycket att tänka på men jag hinner liksom inte med.
Jag har funderat länge över hur jag skulle hantera det här och kom fram till att jag ska tänka som jag gör när jag jobbar med konsten.
Struktur och deadlines = kreativ frihet.
Jag behöver helt enkelt sätta upp mål. Och målet är alltså att, istället för att sporadiskt skriva då och då, försöka sätta mig ner och skriva ett längre inlägg i slutet av månaden. En reflektion över vad som har hänt och vilka frågor det kan ha väckt.

Så Januari.
Det har varit en extremt händelserik månad. Lite så här hektisk som den här månaden har varit, föreställde jag mig att mitt liv skulle vara när jag slutade skolan för snart två år sedan.
Så har det ju inte varit, förutom just den här januari. 
Just den här januari har handlat om att färdigställa och öppna min första separatutställning. Att våga säga det jag vill få sagt. 
Det har handlat om att våga prova nya saker som är skrämmande och om kunna rycka på axlarna åt misslyckade försök. 
Och det har handlat om brödbak, nyttig mat, resande och tevetittande för avslappningsskull. 
Kort och gott har det hänt saker hela tiden den här månaden. 
Saker som fått mig att känna mig som att jag är på väg och som att jag faktiskt bryr mig. 
Jag har känt mig som mig själv för kanske första gången på två år. Äntligen!

De senaste två åren har varit hårda. Det har varit svårt att komma igång och få utrymme för att vara den jag är. När jag har vågat tro och orkat satsa har det inte funkat. Jag har känt mig ensam och ifrågasatt valet "livet som konstnär" många gånger. Faktiskt tänkt att det kanske bara var en naiv dröm att jag kan leva så här. Energi och tid har gått åt till att tjäna pengar för att kunna existera. Bortsett från konstrundan i Avesta förra året så har jag inte haft någonting att jobba för, konsten har varit mållös.
Så fick jag äntligen utrymme! MIN utställning. 
Det kändes extremt viktigt för mig att den här utställningen skulle få handla om mig och vad jag verkligen vill komunicera.
Och absolut inte om vad som går att sälja till någon som har pengar.

Processen har varit snårig och fröjdefull på samma gång. Som det ska vara!
Jag visste inte helt var, eller om, jag skulle landa förrän jag började bygga utställningen.
Den 20 januari var det äntligen dags för vernissage och då var jag ändå säker.
"När fasaden faller" har sin utgångspunkt i utställningsrummets egenheter och min idé om vilka hemligheter som kanske vilar i väggarna. 
Men den handlar minst lika mycket om den selektiva självbild vi matas med i sociala medier idag. 
Jag vill belysa det som finns bakom fasaden.
Jag började min väg mot den konstnär jag är idag med ett intresse och mål att bli modedesigner.
Mode är ett sätt att gå in i en roll och välja ett sätt att visa upp sig själv.
Det har inspirerat mig till att göra precis motsatsen, försöka framhäva känslan av det som finns i det dolda.

Utställningen har varit välbemött och jag har fått höra så många goda reflektioner redan.
Jag fascineras av hur olika personer kan reflektera så lika trots att de troligtvis lever så olika liv.
Det är intressant att höra hur tankar väcks och att känslor kan komma så direkt.
Jag känner mig lite som en magiker när jag inser att jag lyckas väcka detta i människor.
Och jag förstår att det jag gör är viktigt, för mig och för andra.

Utöver utställningen och allt arbete kring den åkte jag och Pontus, som representanter för Sverige, till World Championship in Firesculpture i Riga i mitten av januari.
Det var vårt första samarbete som konstnärer och vi hade en helt fantastiskt rolig vecka. Tillsammans med elva andra länder byggde vi på en strandkant i -10 grader och att arbeta så nära andra konstnärer fick mig att återuppleva lite av den där känslan man hade i skolan igen. Någon slags gemenskap. 
Tyvärr så föll vårt koncept med skulpturen "karusell" då materialet inte höll som tänkt i slutändan men största vinsten med resan var helt klart upplevelsen i sig. Det kanske låter cheesy men det var faktiskt så. Det var inte sista gången jag och Pontus gör någonting tillsammans. Frågan är bara vilket nästa spännande äventyr blir.

För övrigt har ju mycket av den här månaden handlat om feminism.
Ju mer jag tänker på det desto viktigare känns det för mig att en gång för alla säga att jag är feminist.
Jag tror på jämställdhet mellan individer och att maktstrukturer kan förändras.
Jag vägrar att acceptera mig själv som "det svagare könet". Jag är en stark person.
Och jag skulle på nåt sätt vilja rädda alla som tror att vara feminist = kvinna som inte rakar sig under armarna.
Jag förstod på riktigt att jag var feminist långt efter att jag fått nog av lilla-gumman-klappar på axeln och daskande på rumpan under utekvällar.
Jag önskar att någon hade hjälpt mig att förstå det tidigare.

Avslutningsvis.
Nu väntar ett februari där nya projekt måste startas och ansökas om.
Det blir en hel del planering av olika slag.
Och ateljén måste packas då vi flyttar ut och in i nytt 1mars. Spännande!

MÅNADENS BÄSTA: Utställningen och alla fina reflektioner på den. 
MÅNADENS SÄMSTA: Att jag misslyckades med att få biljetter till Cirkus Cirkörs Knitting Peace i sthlm.

Månadens film: The secret life of Walter Mitty. Betyg: vet inte.
Månadens tv: Project Runway
Månadens musik: nje.. hellre P3s nya alfabetsprogram
Månadens tidsfördriv: Korsord 
Månadens mat: Jordärtskockssoppa och crêperiets galetter.
Månadens inköp: Ett skrivbord.
Månadens citat: "Det är rätt bra att försätta sig i tråkiga situationer. När man inte vet vad man ska göra är det jättebra att ha tråkigt."  Rebecka Bebben Andersson.

Månadens tips: Färga håret i en glassig färg.




Fler bilder finns på min facebook-page.

tisdag 15 oktober 2013

Om livet och konsten vore en promenad.

"I discovered slow travel when I first moved to London. I never used to get the tube; I would get the buses and walk everywhere because I hate that sensation of going into a hole and coming out of another hole with no idea of what´s in between. I found London terrifying because I felt totally lost and in my mind it was defined by tourist images and terrible news stories, but I found that walking and taking buses helped me feel at home here. Slow travel is about the unknown, the meandering and wandering around a city; discovering a little courtyard you haven't seen before 100 yards from somewhere you normally walk up and down without thinking. You only stumble upon things if you are prepared to get lost. Once you let go of the feeling that your time is too precious to do this; it becomes this meditative, quite exciting, metaphysical thing."

Dan Kieran, Author. On walking (AnOther magazine 25th issue biannual autumn/winter 2013 pg. 132)

söndag 8 september 2013

På tur.

Idag har jag haft en så bra dag. En typiskt bra dag! Jag och Elfrida har varit på tur på ön. Husvisning i Hörsne var huvudsaken. Att vi sedan hamnade på två olika stränder var bara en bonus. Dagen till ära hade jag hatt, även det en huvudsak på sitt vis.

Bilderna på den fantastiska Linamyrsvillan i Hörsne är lånade från hemnet.













fredag 30 augusti 2013

Konst runt hörnet.

Igår fick jag äntligen tid att besöka Gotlands Museum som just nu visar Anna Nybergs utställning A story to be told (15 juni-6 oktober)


"Anna Nyberg intresserar sig för varandet och hur det är att vara människa. Genom sin produktion undersöker Nyberg glappet mellan den fysiska och psykiska upplevelsen. Med hjälp av textil, fotografi, film och installation fokuserar hon på avståndet mellan den yttre och inre verkligheten. --- Som titeln A story to be told antyder handlar utställningen om något som behöver berättas. Utställningen har sin grund i konstnärens egen berättelse och började skapas i en individuell sorgeprocess som handlar om döden. På samma gång som utställningen har en personlig ton är den allmängiltig och rör i stort de existentiella frågorna." 
Angelica Blomhagen verksamhetsansvarig och curator  på Gotlands Konstmuseum.

Jag började med att se en film där Anna Nyberg själv berättar om utställningen och tankarna bakom den. Stundvis kändes det som att jag lyssnade på mig själv när jag hörde henne prata. Mest av allt fastnade jag för de allra första meningarna Jag tror att jag jobbar med stora existentiella frågor. Om hur det känns att leva. Hon förklarar sedan att hon då inte menar hur det är att vara människa utan hur det känns. Där satte hon ord på någonting..

Behöver jag tillägga att se den här utställningen och filmen med hennes egna ord gjorde min dag?




Help (2013)





Mountain (2011)


Things on a table (2011)



måndag 19 augusti 2013

Reformerad.


Ett par safari shorts i siden blev en kimonojacka.

onsdag 14 augusti 2013

sommaren i bild


Det finns inte många bilder i min kamera från den här sommaren men på något vis tyckte jag ändå att det som fanns där summerade en del av det som jag behöver komma ihåg. Det här är det jag vill dela med mig av:


på resande fot


OpenArt, örebro. 


vila


Avesta Art 2013


i ateljén


i väntan på varité


Summers end

måndag 12 augusti 2013

För min egen skull.

Idag är det den tolfte augusti, redan.
Den här sommaren har bara försvunnit.

Jag har jobbat i butiken och alla mina planer om att kanske hinna med lite tid i ateljén har i princip gått i stöpet. Visst har jag varit där några gånger och ibland även hunnit med att känna av lyckan av att förlora mig i arbete men inte tillräckligt ofta. Nu längtar jag till hösten och tillbaka in. In i mig själv.
Varje sommar inser jag vad jag verkligen menar när jag säger att jag jobbar med det jag gör för min egen skull.

Och den här gången, när jag väl sätter igång igen, har jag också ett mål. En egen utställning.

måndag 24 juni 2013

Tänker på.

Jag har sett på konst.

Följande resonemang betyder inte att jag tycker att jag är bättre än någon annan utan snarare att inte heller någon annan är bättre än mig. Men tanken om min potential väcks igen när jag ser andras konst. Jag vet att jag kan göra så mycket mer än vad jag just nu får möjligheten att visa.
Jag vet inte hur jag ska förmedla vad jag kan och vill och har hamnat i en återvändsgränd.
Ibland tror jag att jag har hittat vägen ut men plötsligt står jag där inne och stampar mot en tegelvägg igen.

Varför är det så svårt?



tisdag 11 juni 2013

söndag 9 juni 2013